För första gången på många år förtärdes Midsommarlunchen inomhus, glädjen och nubben var det inget fel på, men själv brukar jag se fram emot det efterleksfiske på gädda och jiggfisket på abborren som Midsommarhelgen erbjuder. Förra året tog jag nytt personbästa på gädda med flugspö och kompisen fick sin första abborre över kilot, på just denna helg. Förutsättningarna var däremot inte lika gynnsamma detta år... eller? Vi får väl se...
Veckan efter ringer Magnus, han har haft en blöt och kall semestervecka, typiskt va? Han har kämpat tappert efter fisk men det har varit helt dött hos honom också, fisken är helt borta.
Jag bjuder in Magnus och fästmö på bastu och middag, som lindring för det dåliga fisket och vädret. Efter lite prat om olika teorier och taktiker släpper vi fisket och njuter av det bättre väder som kommer in.
Dagen efter hade vi planerat att fiska lite såklart, förhoppningarna var väl inte skyhöga men det bättre vädret har gett lite energi och fiskesug, man måste försöka i alla fall?
Efter trögt fiske med jigg brukar mete vara melodin tycker jag, så det är den satsningen vi gör för dagen. Vi beger oss mot mina klassiska strömmingsställen för lite betesfisk. Platserna är stendöda, strömmingen har gått ut från de grundare lekplatserna på djupet igen, alltid ska det vara någon länk som brister.
Något nedslagna åker vi mot Magnus, han har tydligen ett ställe där det "alltid" står strömming, jag är inte övertygad. Vi anländer på platsen och båten bredvid får faktiskt fisk, de är här! Magnus flickvän drar fulla krokar på varje nedsläpp och båten fylls snart upp med betesfisk.
Nu är vi äntligen redo för fiske, vi skyndar oss mot grynnan som vi ska fiska på och nu är spänningen på topp för att se om även abborren är på plats!
Första fem minuterna går långsamt, riktigt långsamt. Magnus tar fram gäddspöet och i första kastet kommer en gädda och klipper gummibetet men släpper precis efter hugget, måste man tackla om nu? I det plötsliga tumultet dyker flötet och gäddan har valt den döda strömmingen efter sitt korta besök hos tandläkaren. Tji fick jag, abborrens korta knyck gör sig snabbt påminda och upp kommer en fin fisk på runt 700 gram, följd av ett par kompisar i samma storlek och även större. Snabb omtackling och ut igen, nu är dom verkligen igång, tacklet hinner knappt landa innan det dyker igen, nu är de verkligen i farten!
.JPG)
Varje fisk som kommer upp har två, tre abborrar som följer girigt och hoppas på missade godbitar, vi ser ett par riktigt stora borrar som följer.
-"Kolla den där! två kilo, lätt!".
Vi sansar oss lite och kommer överens om 1,5 åtminstone. Efter cirka 12 abborrar är vi helt fartblinda, så gott som alla väger över 750 gram, vi väger inte ens de större fiskarna men de är garanterat över kilot. Återigen dyker flötet och den här gången känns det tyngre, i vattnet kommer en riktigt grov abborre i braxen-format. Magnus står och trasslar med håven efter en tidigare kilosborre, jag börjar bli lite nervös, fisken är klar att landas och jag ser att kroken sitter ytligt i munnen.
-"Nä, jag skiter i det här!"
Magnus sträcker ut håven med tackel och allt kvar i nätet. Fisken är säkrad! Men hur mycket väger den? Jag ser att mitt personbästa på 1.3 är slaget med råge, men är den över det magiska tvåkilos-strecket? Vi står skrikandes i båten, Magnus flickvän hoppar till yrvaket, hon har somnat till i solen på fördäck.
-"Är det en braxen?"
Jag är inte förvånad över den snabba bedömningen, fisken som är hög och mörk ser snarare ut som att höra hemma i ringaren i Notredam än i de klara skärgårdsvattnen. Fisken väger in på 1,7 kilo och jag skakar av lycka! Vi får ett par till abborrar, men nu känns allt litet. Flera fiskar väger säkert runt 1,3 men vi är helt förblindande av den större.
.JPG)
Vilken dag, vilket fiske! En fantastisk avslutning på Magnus semester! Vi kommer återvända med ännu större fiskar i tankarna, både den fisken och ännu större! / Lasse
